De går igenom tidvatten av tvivel varje natt för att se om löfte hölls. På jakt efter deras älskares återkomst. Den vilda. Den kloka. Den vars avstånd fick sitt hjärta att känna sig erövrad. Växande fonder varje dag tills de tänkte på ingenting annat. Den som lovade att detta skulle vara värt det, i slutändan. Men det var för år sedan. Andra tankar hade börjat blåsa in. Genom att gå förbi som de fartyg som såg dem då och då, intrång på deras nattliga bön under stjärnorna. Seglar som böljer från besättningens vantro. Härdade själar som skakar i falsettonerna i en kyrklig pojke kör. Munnen agape. Lemmar frysta. Flytande vid det mäktiga odjuret som bara ville bli kvar i fred. Men besättningen på dessa fartyg skulle aldrig sluta prata. Berättar för alla som skulle lyssna. En omedelbar klassiker för grova skodda sjömän som trodde att de hade sett allt. Snida och lacka berättelsen i tavernor över hela länet. 'Runda köksbord med familj och vänner. Vid sänggåendet med små också. Breda ögon som söker i deras förtrollade ansikte efter en spännande streck av skräck från de höga haven. Och ingen av de människor som hörde denna berättelse - berättad och återberättade - skulle någonsin veta att deras dans med fara var en värkande berättelse om hopp och längtan ...
Art
