"Hanuman The Handyman" är en virvlande karusell av berättelser. Ett skådespel av gudomlig akrobatik. En övermättad kosmisk dans som smälter mina egna fotografier med antika illustrationer, allt väckt liv i en flod av färg och ljus.
En internationell gud vördade från Indien till Bali till Thailand, forskare har viskat att Hanuman till och med kan ha månljus som Sun Wukong, The Monkey King i det kinesiska eposet, resan till väst. Hanuman är inte bara en gudom, då. Han är sitt eget Tower of Babel, på ett sätt. Att bli ett figurativt utrymme för människor i Denpasar och Delhi att projicera sina hopp och böner och hitta gemensamhet i deras delade hängivenhet till denna fyr av hopp, lycka och god glädje. Vilket också gör Hanuman till en kändis, på ett annat sätt. En värderad figur som människor tror att de känner men aldrig har träffats. Så jag bokade Hanuman för den här spelningen och kastade honom i rampljuset. Igen. Den här gången, som en akrobat, en artist, en stjärna som har tillbringat Millenia för att förbereda sig för denna debut. Och det är allt där, i hans ögon, i hans händer som håller otaliga vapen, i hans upproriska skratt när han träffar sin första bullseye på kvällen.
